Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skåne - En storbonde. 1907 - Den sista ordern. 1899
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans döttrar klädde sig fina,
med prunkande blommor i hatt:
de skulle för gården skina,
för manfolk en lockande skatt.
Då pianot de dunkade illa,
gick mor i köket så stilla.
Å gillena pöste och svor han
på länsman och dryglönad präst.
I liggfjädersvagnen for han
hemåt, en sälldrucken gäst.
Då fick vid hans sida hon styra
hans fuxar, blanka och yra.
Sist dog han från hela sin lycka,
sin sista befallning han gaf:
ej knussla hon skulle men smycka
med marmor och järn hans graf.
Och lydigt reste hon vården
på blomstrande kyrkogården.
Där prålar i marmorns skifva
Måns Sonesson själf i sin prakt.
De skinande dragen lifva
belåtet de dödas trakt.
På kullen hans stillsamma änka
satt vallmor, som högröda blänka.
1907.
DEN SISTA ORDERN.
Han var en knekt af gamla slaget,
en svensk, som månget kulregn känt.
Nu låg han bidande i draget
från dödens port, som upp sig vändt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
