Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skåne - Jon Assarsson. 1902
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som än ej bleks af ett grånande hår,
fast åren gått utför backe.
Han sträfvar i bländande förmiddagsljuset
att komma den förste till sorgehuset.
Sin samtid han följt till grifternas ro;
han sett dem, en efter annan,
bli sänkta ned i sitt stilla bo;
han sörjt dem vid gilleskannan,
då sorghuset fyllts, enligt fäderneseder,
af gamman och dans till den dödes heder.
Af hvardagsslit på sin hemmansdel
Jon Assarsson haft tillräckligt,
och dock är hvar nervsträng spänd och hel;
fast lifvet eljes är bräckligt:
"Om sträfsamt, om nöjsamt än mänskorna vandra,
i grafven de ramla ändå om hvarandra."
Framför honom stiger i solsken upp
hvitskinande sockenkyrkan
med flöjelns åldriga, roströda tupp;
där skänker han Gud sin dyrkan:
fast lomhörd, han älskar se prosten berätta
för lyssnande grannar om lif efter detta.
Si, äfven de unga, en efter en,
de samlas till multnande fäder!
Han svettas framåt på knogande ben:
åt grafölet godt han sig gläder,
ty slikt är det nu, som till sist kan gifva
känslor, som kroppen och själen lifva.
Så skall han igen bli begrafningsgäst!
Han komma skall som den förste,
ta mot de andra vid dödsens fest,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
