Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skåne - När aplarne blomma. 1889
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvar midsommarkväll, när till hafvet de drogo
i skaror att löga sig, jänta och dräng,
de bägge hvarann i händerna höllo
längs gröna gärden, i doftande äng.
Och när man katten ur tunnan slog,
som kung han henne till drottning tog.
Men icke ett ord han om kärlek sade. —
Så hände en dag, när maj stod i byn,
att gårdfarihandlaren kom med lasset,
för jublande jäntor en fröjdefull syn:
hans häst man klappade, gaf den bröd,
tog mot den grannlåt, ens gosse bjöd.
Han såg henne glädtigt en stund betrakta
en storblommig, dyrbar silkeduk;
som bästa klenoden i varulasset
den låg där och lockade, glänsande mjuk:
det icke var rätt ens att skåda på den,
men blickarne drog den dock till sig igen.
När borta hon var, han tummade silket,
det var, som ej ville han släppa dess våd,
det var, som om svårmod grubblande lade
sig öfver hans anlet: han hade ej råd!
För henne var gåfvan som hel blott god,
dock köpte han hälften med sorgset mod.
I majkvällens ljusa, dröjande skymning
han henne i grönskande hagen fann,
och stum han den stympade gåfvan räckte,
fast skammen tydligt på kinden brann:
det var ju hälften af duken blott,
för den hans daler, den sista, gått.
Och icke ett ord han om kärlek sade.
Se’n drog han hän till en annan trakt.
Men henne det tycktes, som om han hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
