Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skåne - Gammal tid och ny. 1877
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och jäntan hon hört vid ån en kväll
— den gången ej hörde hon fel —
ur vattnet klang det en polska upp,
där speltes så fagert ett spel.
Det ryckte i benen: de ville i dansen,
väl var, att hon mäktat hålla sansen.
Så vardt det hviskadt, hvad hvar en sett,
och tyst man lyddes på.
Och piltarne kunde ej leka mer,
de smögo sig skygga i vrå.
De kröpo tätt till hvarann förskrämde,
tills in de i aftonsalmen stämde. —
Ej mer under bro ur nattblå bäck
en klingande klagan går,
och ättehög i julekväll
ej mer på gullfot står.
En saga det är, knappt i minne hållen,
ty dagen är kommen, då flykta trollen.
Ja, dagen är kommen, och pilteflock,
som ryste och kröp i vrå,
fått åldras i bättre och ljusare tid
än den, som gjort fader grå.
Från susande ångvagn nu ringlar röken
kring ängar, där far gick och såg sina spöken.
Men ej må ett ömkans löje man le
åt minnen från barnadar,
det vore en synd, ty det vore för visst
att håna sin egen far.
Ej må man till glömska de minnena döma,
det vore sin egen mor att glömma.
1877.
Bådth.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
