Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från skilda trakter - Månsken och storm. 1892
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÅNSKEN OCH STORM.
Månsken på hafvet, som skummande fräser!
Milslång är böljornas här.
Bränning helt nära kokande hväser,
fraggar kring lurande skär.
Skarpt glimmar skummet i darrande ljuset,
jämt går det väldiga Kattegattsbruset.
Här uti lä jag med fiskaren är.
Månklara skären tyckas nu drömma
tungt i augustinatt.
Böljorna minnen om hafsnöd gömma,
sorgerik sagoskatt.
Byn står där nere med glänsande taken,
känner nog till de splittrade vraken,
vräkta på land vid stormandars skratt.
Udden jag skönjer, där brottsjön sig bryter,
hotfull och hvirflande vred.
Flake vid flake af sjöskummet flyter
hvit öfver hällarne ned.
Där, säger fiskaren, höres en klagan
stundom i natten. Så täljer han sagan:
"Döden min son där i hvirflarne led.
Han, som kringseglat de främmande landen,
vida befaren på haf —
här invid hemmet, vid välkända stranden
gick han, matrosen, i kvaf.
Underligt var, att han ej kunde reda
sådan seglats: men se, makter leda
bäddade honom en tidig graf.
Månsken och storm — så var det den kvällen;
båt, som ej hade skavank,
vräkas jag såg där borta mot hällen,
lyftas och se’n gå i sank.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
