Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bilder ur lifvet - Vaknen, I svenske! 1903 - Modern. 1881
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
landet, där alla så fritt som de
talat sin mening, låga som höga,
sjungit de sånger, som släkt på släkt
klinga låtit så fritt och käckt,
som lärkorna nu från soliga skyar
drillarne slå öfver tysta byar.
Den sådd, som förr gaf penning till skatt,
måhända förtrampas, förrän det blir natt,
måhända blir icke vrån, där hon satt,
modern med barnet, fredad i natt.
Då smattra från bergen skott på skott.
Gubbar och kvinnor händerna knäppa,
och barnen speja från stuga och täppa.
"De sköta sig godt, de hafva det brådt,
våra gossar, de fram dem ej släppa!
Gud mäte åt våldsmännen full deras skäppa!
De skott, som nå prick, de komma med bud
från folkets forntid, från bedjande mor,
från skälfvande åldring, från syster och bror.
De komma med bud från ängslande brud,
som hoppas på lycka, på framtid af Gud."
Än är ej våldets blodstid förliden,
vaknen, I svenske, sen rätt på tiden!
MODERN.
På brinken, där åsen tager slut,
ur granskog tittar en stugoknut.
Där har se’n länge med rostiga lod
hon varorna vägt i sin handelsbod.
Så snart i dörren en kund hon ser,
det gamla anletet vänligt ler;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
