Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bilder ur lifvet - Vid städet. 1889 - Gullregnet. 1909
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det sades om arbetets söner
så månget bekymradt ord,
hur all deras väldiga möda
var tröstlös på fröjdetom jord.
Då reste sig smeden plötsligt,
tog sotiga hufvan och gick,
och vrede det var, som glödde
ur skarp och talande blick.
Snart hörde jag borta i smedjan
hans släggas häftiga slag;
det lät, som hvar strof i kvädet
nu krossades tag för tag.
Det lät, som i slagen sjöde
den kraftiges stora harm:
kan mödornas son ej smida
sin lycka med egen arm?
Ej tarfva vi ömkans suckar,
från städet det ljudligt klang:
en skur af fräsande gnistor
ur glödgade järnet sprang.
1889.
GULLREGNET.
Nu blommar gullregnsträdet
i bakgårdens vrå.
Dess krona gyllene lyser
mot murarne grå.
Och grå däromkring ligger mullen sprucken,
af stadens kvalmiga hetta stucken.
Men trädet skiner så starkt ändock,
omfladdradt af sparfvarnes snikna flock.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
