Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bilder ur lifvet - En hederlig begrafning. 1906
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon svultit och gnott och sparat,
så ryggen vikit sig krum.
Och anletet lyst förklaradt
för hvar slant, som hon girigt bevarat
i lådans lönliga rum.
Då slanthögen vuxit, hon tackat vår Herre,
fast själf hon krumpit ihop än värre.
Glad bidar hon dagen, den sista,
då allt hennes ve får bot.
Se’n skall ej fägnad det brista:
hon ser sig i fransprydd kista,
som ståtar på silfverfot.
Små ängalahufvud från locket titta
på kammarens gäster, där häpna de sitta.
Och vin skall i glasen strömma,
konfekt skall bjudas kring lag.
Och glasen de lystet tömma,
kalaset de ljudligt berömma:
då får hon sin hedersdag.
Så skall den besparade skatten dem lifva
och hon i en hugnesam hågkomst förblifva.
Än gladare glans skall den skänka,
hennes stora, välsignade skatt.
Hon tröttnar icke att tänka
på likvagn och selar, som blänka,
och kusken i trekantig hatt.
I lifvet förglömd, skall i svepdräkt hon äras,
då ut hon vid klockklang på vagnen skall bäras.
Bakom henne ordna sig sakta
leden i smalnande prång,
där kärngar, till undran bragta,
och ungar all stassen betrakta,
tills tåget sig sätter i gång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
