Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur saga och häfd - Doptåget. Vårstämning från 1500-talet. 1896
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men vårljuden alla de drunkna i
den ängsliga, starka musiken.
Och lärkorna lyfta mot himmelens sky,
med klingande drillar allt högre de fly
från tegar vid blånande viken.
Framför sig ser gudmor vägen helt klar —
nu gäller, hvem först de må möta!
Ty Skam vill ha barnet, stor längtan han har
i helveteskitteln det stöta!
Si, möter en käring, skrumpen och led,
då tystne hvar, pipa och bössorna med!
Ej ha de här mer då att sköta.
All lycka skall vissna för pilten vid barm.
Guds frid är ifrån honom tagen.
På sällhet han varder till sist så arm
som tattarens mor på behagen.
Men nalkas en kvinna, dejlig och god,
då blifver han lycklig och rask i sitt mod,
till ondska han varder ej dragen.
Stor ängslan den gudmoderns sinne berör,
fast stolt i sin uppsyn hon skrider.
Då skymtar en kvinna — hon fagert sig för,
där vägen mot kyrkan sig vrider.
De nalkas hvarann, och gudmor hon ler;
si, det var ett möte, som lycka ger!
All bäfvan är ute omsider.
Skallmejor och pipor, I sänken er ton,
du, bössa, håll smällarne inne!
Välsignelsens tack till Vår Herres tron
nu stiger från människors sinne!
Se, ungmor det är: hon hastat förut,
vid templet hon vändt att sig visa till slut.
För henne allt trolltyg försvinne!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
