Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I. POESIENS URSPRUNG OCH VÄSEN.
1. Den primitiva diktningen. Rytmen. Mimik, musik
och poesi.
Poesi — det är djupet av Sant och höjden av Saligt,
Blomman av skapelsens vår, själen av språkets musik.
(Atterbom.)
Poesien är språkets konst. Språket är ett andligt
med-delelsemedel, och genom språket sammanhänger poesien
omedelbart med föreställningens och tankens värld. Men
vad som gör språket till poesi är åskådlighetens kraft
och känslans innerlighet. Det är av dessa element av
reflexion, sensation, emotion, för att tala med psykologerna,
som den skapande fantasien genom språket som medel
uppbygger dikten.
Poesien står i viss mening i centrum bland konsterna.
Å ena sidan ha vi de bildande konsterna, å den andra
musiken, vartill kommer mimiken med dansen. För de
bildande konsterna äro synsinnets intryck grundläggande; de
bero på åskådligheten i egentlig mening. Musiken åter, för
vilken de yttre hörselintrycken äro förmedlande, vilar i
känslan; den är relativt abstrakt, utan bestämt
föreställningsinnehåll och utan individualiserade bilder. Mimiken
står i flera avseenden musiken mycket nära, men den är,
liksom plastiken och måleriet, en åskådlighetens konst, fastän
Wrangel, Dikten och diktaren. 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
