Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
klippt. Det är icke på dragens mångfald och exakthet det
kommer an, utan på det enhetliga, genom känslotonerna
framkallade livfulla och därmed också poetiska intrycket.
För att illustrera det sagda skall jag som exempel taga
en dikt, som varken uppbäres av musikaliska effekter eller
av bildspråkets prakt, och vars innehåll icke imponerar genom
sin storslagenhet, men som dock med sin enkla,
genomskinligt klara form ger poetisk stämning. Ur A. T. Gellerstedts
lilla cykel I skogen hämtar jag följande dikt:
En fink på lätta vingar
igenom hagen svingar,
igenom solens sken
fram till en spenslig gren,
och lilla grenen niger
så sirligt fint och tiger,
men finken drillar glatt
sitt genomfriska skratt;
och firiken bort sig svingar
på sina lätta vingar,
men grenen nickar blott. —
Det känns nog ej för gott
att dröja kvar och niga
och nicka blott och tiga,
när lilla vännen har
båd’ röst och vingepar.
Hur levande är icke bilden i de elva första raderna!
Man tycker sig tydligt se den lille bofinken och höra honom
kvittra på den sviktande kvisten. Och likväl finnas här inga
detaljerat beskrivande drag, ej heller något försök till en
närmare individualisering. I stället äro finken och grenen
uppfattade på mänskligt sätt. Redan biordet »spenslig» (i st.
f. böjlig el. dyl.) förbereder i första strofen detta förmänsk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
