- Project Runeberg -  Dikten och Diktaren /
57

(1912) [MARC] Author: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

57

diktarnes verk, som då bli ypperliga dokument för hela
kulturens studium under olika skeden. Är perioden
klassi-cerande, realistisk, idealistisk eller romantisk, blir han klassiker,
realist, idealist eller romantiker. Men han kan också ställa
sig i motsats till den härskande smaken, antingen så att
han fasthåller det berättigade i en äldre tids ståndpunkt, eller
ock så att han, föregripande utvecklingen, uppställer nya ideal,
som synas vara motsatta tidsandan. Både det ena och det
andra kan förenas i samma företeelse, då diktaren förmedlar
en förfluten periods åskådning med en kommandes, därvid
liksom oberörd av de för handen varande, för tillfället
»moderna» tidsförhållandena, — det är så man har att fatta t. ex.
Viktor Rydbergs ställning mellan den äldre romantiken och
den av honom förberedda nyare idealismen.

När skalden samlar och ger form åt vad som obestämt
rör sig i tiden och ännu icke arbetat sig klart fram, när
han visionärt anar den kommande utvecklingen, då blir han
ledare eller profet.

Men diktarens ledar- och profetroll är i regeln icke en
yttre och praktisk, utan en inre och andlig. Hans alla
krafter spännande själsarbete är riktat inåt och han lever
företrädesvis i känslans och fantasiens sfärer. Här förnimmer
han folksjälens innersta rörelser, men han förnimmer också
närheten av högre makter. Ofta känner han sig då som ett
instrument, vars virke kan »kun være av skröbelig Art»,
men som ger fullödiga toner, när »Mesteren paa mig spiller»,
såsom Drachmann sjunger, — det var detta Runeberg menade,
när han en gång, på tal om C. J. L. Almqvist, yttrade till
Topelius: »Ser du, när vår Herre spelar en vacker visa,
frågar han ej efter om han väljer en sprucken fiol».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:04:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/diktdikter/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free