- Project Runeberg -  Dikten och Diktaren /
126

(1912) [MARC] Author: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

126

vara beroende på en egendomlighet i den andliga
konstitutionen, det synestetiska beteckningssattet blir då omedelbart
och kommer mer eller mindre omedvetet fram. Så voro
färgbeteckningarna för C. J. L. Almqvist naturliga ifttryck
för hans stämning; varje händelse nästan syntes honom
äga en färg *) — för honom var också poesien en omedelbar
enhet av musik och måleri. Åtskilliga andra romantiska
skalder ha framför allt i rytmer och ljud funnit de inre och
yttre företeelserna uttala sig (om ljudsymboliken i nästa
avdelning), och även färger och dofter te sig för dem
som toner. Ja, för sådana diktare som Novalis (Hardenberg)
och i synnerhet E. T. A. Hoffmann icke blott liknade utan
voro företeelserna rytmer eller toner i den stora musikaliska
allheten 2).

Men icke blott sinnesanalogierna, också metaforerna i
allmänhet kunna ge både åskådlighet och stämning: då
föreställningen belyses bildlikt, framkallas en liknande
förnimmelse från flera olika håll, innebörden blir starkare framhävd,
men också stämningen riktas och fördjupas. Ofta är denna
förtätade stämning det egentligt verksamma i metaforen. Icke
alla bilder ge stark belysning med klara konturer. Ofta
åsyftar det metaforiska blott att i en hastig reflex ge en
stark kolorit; man må då icke fordra att det bildliga uttrycket
i alla avseenden skall passa för huvudföreställningen. Då
Tegnér liknade ringen på Ingeborgs arm vid en lysmask
lindad kring en liljestängel, blev han skarpt klandrad:
klandret var så till vida berättigat som analogien mellan insekten
lysmask och den lindade armringen icke är slående (och
klangen av »lysmask» icke heller stegrande), men en bild av
det lysande på det mjäll vita åstadkom mes ändock. Tegnérs
bildfantasi, som verkade blixtlikt och hastigt belysande, kunde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:04:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/diktdikter/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free