- Project Runeberg -  Dikten och Diktaren /
145

(1912) [MARC] Author: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

145

ligen redan i den femtaktiga — märker man kortare eller
längre avskärningar eller uppehåll (cesur, dieres); i vissa
versformer återkommer detta på bestämda ställen, mestadels
i eller nära mitten (alexandrin, niebelungenvers, åttataktig
Iroké, pentameter m. fi.), i andra växlar avskärningen inom
vissa gränser plats (jambisk trimeter, hexameter etc.).
Stundom kan man i långverser iakttaga ett eller flere smärre
uppehåll jämte huvudcesuren. Genom en starkt markerad
huvudcesur kan versen bli indelad i halvverser (köla).
Stundom är indelningen blott en typografisk åtgärd, så t. ex. i
Tegnérs Krigssång 1808 (Den fallne skall vila i — fädernas
jord etc.), där, trots rimmet, vissa rader rättast torde böra
betraktas som halvverser.

Varje vers bildar ett rytmiskt helt, ofta därjämte ett
logiskt (en sats). Så var också förhållandet i äldre germansk
vers, under det att den klassiska metriken tillät meningens
överförande från en vers till en annan — där hade också
versaccenten emanciperat sig från satsaccenten. En
överkliv-ning (enjambement) eller delande av nära sammanhängande
ord på två versrader verkar tvivelsutan i viss mån störande både
på rytmen, som utjämnas och förslappas, och på
satsbetoningen, i synnerhet om rim markera versens slut och
melodien således avbrytes. I orimmad vers av en viss längd, t. ex.
blankvers, som användes i sammanhängande perioder
(rapso-diskt, stikiskt), kan en sådan »versbindning» lättare tålas1),
framför allt med språkmimikens hjälp (vid uppläsning).

Rytmens regelmässighet ökar, om än blott formellt,
uttryckets styrka, dess verkan stegras och blir intensivare.
Dikten får också redan genom versen ett harmoniskt utseende.
Det valda versschemat blir en yttre sammanhållande faktor.
Brytes dess regelmässighet, uppstår närmast en obehaglig

Wrangel, Dikten och diktaren, 10

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:04:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/diktdikter/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free