- Project Runeberg -  Dikten och Diktaren /
148

(1912) [MARC] Author: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

148

De oftast förekommande äro tvåstaviga och trestaviga takter;
efter deras förekomst i arbetssånger har man kallat dem
stamptakter resp. hammartakter. I vilken del av takten
sänkningen bör räknas beror på de omgivande takterna; i sig är
det ofta (i friare vers) likgiltigt om en takt anses börja eller
sluta med höjningen, antalet av höjningar (i var vers) är
huvudsaken. De uppställda versindelningarna (schemata) äro i
viss mån konventionella. Icke alltid är det lätt att avgöra om
versschemat genast begynnes eller om man skall räkna med
ett för-slag (upptakt). I regelbunden och likformig rytm kan
man emellertid urskilja en stigande eller en fallande gång;
och man bibehåller för dessa takter (»versfötter») den antika
metrikens namn — oaktat denna metrik hade helt andra
grunder än den moderna — nämligen för två- och trestaviga
takter med stigande gång: janib —, t. ex. en man, förbi)
och anapest (w ^ —, på förspk, telegraf), och med fallande
gång: troké våren, evig) och daktyl (— ^ bilderna,

klingande). Dessa äro de vanligaste taktarterrfa, vilka
förekomma dels rena dels blandade och i senare fallet dels i
regelbunden dels i friare växling. I blandning (med de
två-eller trestaviga) uppträda även någon gång enstaviga och
fyrstaviga takter. De trestaviga takterna användas också
lättast i vårt språk blandade med andra; för rena trestaviga
schemata framställa sig nämligen vissa svårigheter därigenom
att en mängd ord (t. ex. morgonbris, kungastol, landsbygden,
fördomar) jämte huvudaccenten ha en stark biaccent; sådana
ord som ha denna senare i en stavelse intill den starkast
betonade (landsbygden, fördomar), äro också i tvåstavig vers
svåra att anbringa.

Bland den mängd mer eller mindre regelbundna eller
fria versschemata, som äga historisk betydelse, kan jag här

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:04:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/diktdikter/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free