- Project Runeberg -  Dikten och Diktaren /
154

(1912) [MARC] Author: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

154

anmärkt indelningen i trestrofiga avdelningar. I Fritiof
spelar schack förbindas stroferna genom rimmen två och två.
Denna form har en viss likhet med terzinen, vilken emellertid
ofta användes i kedjeförbindelse (aba — b c b — c d c etc.)
med en rimfullbordande rad vid sångens slut. Bland
sammansatta former i nyare diktning, som ha rimmets
hjälpmedel, har sonetten blivit den viktigaste; med sin avmätta
hållning, som synes följa den logiska slutledningens gång,
och med sina musikaliska verkningar i rimflätningen, erbjuder
den sig väl åt behärskad meditativ stämning; och detta har
även i svenskt språk visats av sådana mästare som Snoilsky
och Bertel Oripenberg. —

Vers, strängt regelmässig rytm, rim och strof kunna av
den börne skalden användas så, att de förhöja diktens halt
och utmärka då den högsta konstnärlighet. Men alltför ofta
föra de en självständig tillvaro bredvid det innehållsmässiga
i dikten och bli då icke något troget uttryck därför. De
kunna i och för sig väcka estetisk lust, men denna är av
lägre art och övergående natur och dövas av den
besvikenhet man känner inför omotsvarigheten eller tomheten.
Alltför lätt bli de yttre formelementen i dessa konstfulla verser
bestämmande för ordval och även för själva
tankeförbindelserna. För att utfylla ett rimmat schema lockas diktaren ofta
till avvikelse från den ursprungliga intentionen eller till
upprepning av tanken, till onödiga omskrivningar, till bredd och
löshet i föreställningssammanhanget. Klang och rim kunna
nu visserligen framkalla uppslag, som av diktaren utnyttjas
till den poetiska bildens belysning och till stegrad
uttrycksfullhet. Här får hans smak och takt vägleda honom. Men
alltför lätt föras dessa vid detta formarbete på avvägar och
till felgrepp, uttrycket blir konstlat och rimmen nödfallsrim.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:04:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/diktdikter/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free