- Project Runeberg -  Dikten och Diktaren /
166

(1912) [MARC] Author: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

166

Hennes Höggrefveliga Nådes högt gällande protection, varit så
lycklig att komma i besittning af detta gäll, der han förleden
söndag, tjugonde efter Trinitatis, höll sin Inträdspredikan, hvari han
talade något litet om djefvulen–-

Den specifikt subjektiva formen av det komiska är
kvickheten. Kvickheten är en punktuell, hastigt övergående
begreppslek och dess verkan ligger i det plötsliga och
oväntade sammanförandet av heterogena ting, varav det ena, det
fjärran ifrån hämtade (det komiska medlet) kastar en skarp
belysning på någon svag punkt av det andra (föremålet).
Likhetspunkten är vanligen blott en yttre, och fyndigheten
har en stark prägel av reflexion. Litterärt värde får
kvickheten endast som led i större sammanhang. Ett hopande
av kvickheter tröttar, det ständiga sprakandet verkar ansträngt.
Men en viss sorts bildförmåga måste hos »den kvicke»
förutsättas; och en sådan diktare med glänsande metaforisk
begåvning som Tegnér var också ett av sin tids största
kvickhuvud: detta framträdde i all synnerhet i kamratkretsen
och sällskapslivet, men också hans skrifter, framför allt
breven, vittna därom. Det gäller särskilt om kvickheten vad
som ovan yttrades om det komiska i allmänhet, att det mera
tillhör livet än litteraturen.

Kvickheten begagnar gärna burleska medel och framför
allt tvetydigheter. Tvetydigheten (ekivoken) är en cynisk
men insvept burlesk, som genom ett uttrycks dubbelbetydelse
gör komisk verkan. Den utgör en art av ordkvickheten eller
ordleken (vitsen). Mer eller mindre tama namnvitsar,
bokstavsspel och andra utspekulerade ordlekar kännetecknade
1600-talets och delvis även 1700-talets glada festpoesi. En
förfinad smak reagerade så småningom däremot; och på
samma sätt var den misslyckade umgängeskvickhet, som fått

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:04:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/diktdikter/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free