Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
skuggan av den stora kärleken», säger Per Hallström *),
»Sådant hat är grunden till satiren, sådant hat har vässt dess
stick- och huggvapen, men de ha smitts i hetta». Satirikern
gör till sin uppgift att avslöja värdelösheten, svagheten,
motsägelsen. I denna avsikt ligger emellertid faran att falla ur
diktarens roll in i uppbyggelsepredikantens, och denne anslår
gärna den s. k. allvarliga satirens direkt bestraffande ton. Vi
se detta i 1700-talets s. k. moralsatir, t. ex. hos G. F.
Gyllenborg, vi se det även i våra dagar t. o. m. i skämtbladen,
som någon gån g ställa sig högre uppgifter fore än den
krystade kvickheten — jag tänker då på Strix (Albert
Engström). Uttryckets kraft kan, såsom hos de gamle karolinska
diktarne, t. ex. Stiernhielm, liva och hålla älstringen uppe på
litterär nivå. Men indignationen får icke ta överhanden i
stämningen, motsatsen får icke vara för djupt gripande. Den
bestraffande tonen tröttar också i längden. Satirikern inskränker
sig därför gärna till en epigrammatisk korthet, eller också —
och detta är för längre framställningar den vanliga utvägen
— låter han föremålet själv framställa sig i komisk belysning,
såsom jag nyss på tal om karaktärskomiken antytt i fråga
om lustspelet. Lasterna och svagheterna få för ögonblicket
icke någon upprörande omoralisk färg utan behandlas som
dårskaper och dumheter och avslöja sig såsom sådana. Här
betjänar sig diktaren med fördel av ironien (jfr ov*n s. 120);
så Dalin, Kellgren, Leopold och många andra av 1700-talets
skalder. Romantikerna upptogo åter ironien men som en
diktarens suveräna lek med sitt stoff och sin publik, en lek,
varigenom i en plötslig vändning hela den förut uppbyggda
stämningen brytes; H. Heine blev i detta avseende typisk.
Det är allmänt mänskliga fel och svagheter som satirikern
förlöjligar; men gärna tar han sin utgångspunkt i tidens sär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
