Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
nås sista stora stridsnummer, Marrkalis sömnlösa nätter, som
dock icke parodiskt härmar något av motståndarnes diktverk
utan är ett slags komisk hjältedikt med anslutning till den
klassiska resp. italienska epopéen.
Frihetstidens sista del och den gustavianska periodens
första årtionden äro vår komiska litteraturs mest glänsande
period. Då florerade satiren i alla former, ävensom parodien
i både lyrisk och beskrivande dikt, epos och drama (C. I.
Hallman m. fi.), likaså det högre lustspelet och sedekomedien
(Paykull o. a.), samt det komiska sångspelet och vådevillen
(Envallsson), vidare den komiska berättelsen (Kexél) och den
humoristiska reseskildringen på prosa (Wallenberg), slutligen
den anakreontiska visan och den humoristiska situationsbilden
i lyrisk form (bland andra och främst Bellman). Även
1800-talet har haft många komiska, satiriska och humoristiska
författare, särskilt strax fore och efter århundradets mitt, då
Palmaer, v. Braun, Sfurzen-Beeker m. fi. strödde kring sig
satirer på prosa och vers, Blanche pånyttfödde vårt lustspel och
Wennerberg gav ett nytt, studentikost uppslag åt den
musi-kaliskt-humoristiska situationsbilden. Från de sista årtiondena
kan slutligen erinras om de humoristiska folklivsskildringarna
samt Frödings och Karlfeldts lyrik. —
I denna rika komiska litteratur går bredvid satiren en
annan riktning, till dels den förra motsatt — det är humorn.
I humorn kommer livets allvar mer eller mindre starkt fram
icke i motsats till det förlöjligade utan i förbindelse eller
samklang därmed. Under det att satirikern drabbar det
uppblåsta, som vill inge sig själv och andra vördnad för sin
inbillade överlägsenhet, och reducerar denna till en löjlig
litenhet, upptäcker humoristen, som också skrattar åt det lilla
obetydliga, fula eller abnorma, ett inre värde däri, som för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
