Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
Jag har lärt er känna, ej jag blyges
att mig böja för er en gång.
Mätt jag är på livet, och jordisk storhet
är mig ringa vorden. Jag går till er.
I Faust, likasom i Kung Fjalar, drabbas hjälten av det
stora lidandet, men luttrad och renad segrar han i sitt inre. Så
är också ofta förhållandet i det antika dramat (t. ex. Sofokles’
Konung Oidipus) och än oftare i det nyare t. ex. hos
Schiller, Kleist (Prinsen av Homburg) och Hebbel. Men alltid
torde detta icke i tragiken vara fallet. Det väsentliga är att
föremålet för den tragiske hjältens patos, det mål, för vilket
han lider, blir för honom av det högsta värde, och det är
för detta han offrar livet. »Vårt liv är ej det högsta av det
goda», sjunger slutkören i Schillers Die Braut von Messina.
Och även om Schiller, i sin berömda avhandling »Vom
Er-habenen», fattar den tragiska konstens väsen ensidigt etiskt,
ligger det en stor sanning i den där hävdade meningen, att
det är det upphöjda i lidandet, som är tragikens förutsättning,
att det är för idealen hjälten kämpar (d. v. s. det sedliga i
vidsträcktare mening, icke alltid de gällande sedliga och
sociala idealen, mot vilka han tvärtom kan uppträda); och att
de höga makterna, de eviga värdena genom denna hans
kamp komma till synes och förbli de segrande, orubbade av
varje enskilt människoöde.
Nu inträffa emellertid fall, då det mål, för vilket hjälten
strider och lider, har ett relativt stort berättigande i
jämförelse med och gent emot andra (i samhället erkända) värden,
eller då tvenne representanter för samhällsmakten, som icke
kunna göra sig helt gällande bredvid varandra, med
nödvändighet råka i kollision. Så är t. ex. förhållandet i Sofokles’
Antigone, i Runebergs Kungarne på Salamis och i Ibsens Kongs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
