Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
241
dess starka upplösning, katastrofen, betecknar avslutningen.
I denna riktning har Spielhagen karaktäriserat novellen; han
säger:
Novellen har att göra med färdiga karaktärer, vilka genom en
särskild sammanknytning av omständigheter och förhållanden
bringas i en intressant konflikt, varigenom de tvingas att uppenbara
sig i sin allra mest egendomliga natur . . . Liksom novellisten har
att på duken framställa få personer, och egentligen allt hos honom
försiggår på det första planet, har han på sin palett få färger, men
därföre dess bestämdare, och han målar i käcka, fasta drag,
liksom »alla prima» ... Så liknar novellen ett multiplikationsexempel,
i vilket med få faktorer en säker produkt raskt uträknas; romanen
en addition, vars summa endast omständligt och i det hela något
osäkert kan vinnas, på grund av addendernas långa serie och
olika storlek.
Denna stränga form är emellertid icke alltid rådande i
novellen. Uppvuxen ur anekdoten och sagan betecknade
novellen ursprungligen — under medeltiden t. ex. hos
Boc-caccio — en enstaka, pikant och livligt berättad (eller
återberättad) händelse; det ovanliga och nya gav anledning till
namnet. I England har namnet bibehållits även för den
längre och utförliga romanen (jfr ovan s. 238); däremot
synas engelsmännen hava mindre sinne för novellen i modern
mening än för berättelsen i bred episk utformning. Den
moderna novellen går mera i riktning åt det dramatiska.
Väl ger den ofta, hos Tieck som hos Keller, hos Merimée
som hos Maupassant, ej blott en enstaka händelse eller en
enda huvudsituation ur en persons liv, utan kan berätta
om hjältens tidigare öden och även antyda de följande
händelserna (efter katastrofen); men det förra sker i helt korta
drag och det senare bildar vanligen blott en liten epilog,
såsom vi se t. ex. i Hallströms Det stumma (jfr ovan s. 185)
och i många andra av hans noveller. Och huvudsaken är
Wrangel, Dikten och diktaren. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
