Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
285
han erkänner även den intima förbindelsen mellan toner och färger (jfr
Konstnärlig alstring). — De visuellt anlagda diktarnaturerna synas emellertid icke
alltid vara poetiska detaljmilare. Icke heller är det riktigt, att de i allmänhet
skulle sakna lyrisk begåvning; även om det ofta är fallet, att de företrädesvis
framträda i den mera objektiva epiken.
a) I Tilskueren (1904) har redakionen (V. Vedel) föranstaltat om uppsatser
av författare rörande deras produktion. Värdefullast är J. Knudsens: Noget
om at digte. Intressanta äro också Karl Larsens Hvorledes jeg arbejder samt
Johannes Jörgensens Lidt om hvor det gaar til. Båda de senare betona
betydelsen vid författandet av medveten komposition och transposition, men
erkänna också inspirationen och särskilt fantasiens illuderande kraft.
S. 68. ’) Jfr Axel Lundegärds publikation 1890: Victoria Benedictsson
(Ernst Ahlgren), s. 96 f. och 129 (också cit. av Olof Östergren, Stilistiska
studier s. 11 f.). Många andra ställen i dessa Ernst Ahlgrens självbiografiska
anteckningar äro av stort intresse t. ex. det långa brevet till Edv. Bäckström
s. 68 ff., om ordens uppfriskning s. 97 (här ovan cit. s. 95), om
kompositionssättet s. 180 ff., om konst och tendens s. 128, 285 ff. etc.
J) Jfr C. G. Estlander, J. L. Runebergs estetiska åsigter. Runeberg
erkände också betydelsen av det intuitiva och omedvetna; i uppsatsen Om
poemet Fjalar yttrar han: »Man diktar efter en intuition mer än efter beräkningen;
men är intuitionen äkta, skall dock dikten icke sakna plan och enhet».
S. 72. *) Ett liknande förhållande äger ofta rum, såsom det synes,
särskilt med betraktande och episk-lyriska dikter, t. ex. Welhavens Tantalos och
Uhlands Des Sängers Fluch (dessa exempel påpekade av E. v. d. Recke).
a) Juvenalis’ vers (Si natura negat, facit indignatio versus) kan ju
visserligen icke tillämpas på den börne diktaren, men väl kan hos honom
stämningen väckas genom harmen.
S. 74. ’) E. Geiger, Beiträge zu einer Ästhetik der Lyrik (1905), utvecklar
vidare huru vid urformens bildande följande moment framträda: kombination,
urval av de väsentliga synpunkterna och subsumtion, inordnande av delarna
under en gemensam enhet. Dessa utvecklingsmoment gälla alla sidor av den inre
kärnan, både det åskådliga uttrycket och det musikaliska samt det »gnomiska»
eller föreställningshalten. Kombinationens, urvalets och subsumtionens principer
verka emellertid icke blott vid den inre bildens utprägling i urformen, utan
också vid den följande gestaltningen, kompositionen och den yttre formen. —
Talrika belägg från Hebbel m. fi. rörande den diktande verksamheten och dess
stadier ha samlats av K. Af. Werner, Lyrik und Lyriker (1890). Efter att hava
här undersökt urformens olika arter behandlar Werner den poetiska (lyriska)
stämningen och så diktandets stadier i följande ordning: befruktning, inre
växt, födelse, yttre form och yttre växt. I kapitlet »yttre form» går förf. in
på komposition och olika arter av framställning bl. a. monolog och dialog;
diktens avfilning och ombildning samt omfattning (utbredning, längd) skärskådas
i avd. »Äusseres Wachstum».
S. 78. ’) Jfr .0. Ljunggren, Svenska vitterhetens hävder II s. 378 (där
behandlas även en hel del andra av Franzéns dikter i äldre och senare gestalt).
S. 81. *) Så t. ex. sammanställde Tegnér ofta det dunkla* driftmässiga
i den konstnärliga produktionen med det erotiska livet. Denna analogi möter
oss hos moderna psykologer, t. ex. Max Graf, anf. arb. (särsk. avd. V: Die
produktive Stimmung), och än starkare betonas samhörigheten av A. Harpf,
Natur- und Kunstschaffcn (1910).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
