- Project Runeberg -  Dikt och Drapa /
37

(1882) Author: Emil Wichmann
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vikingflickan.

5

Tog hafvets vilda flicka, jag bor på stormigt skär,

"Där vågorna hvar kväll till sömns mig sjunga.
Väl hög är icke hyddan, så hård är hällen där,
Men härligt är på böljor blå att gunga.

Så stolt där käns att våga med faran själf en dust
Det skänker sinnet hälsa och fröjd och lefnadslust
Och djärft ett mod att fram i lifvet ljunga.

Mig fria vågor vaggat och fjällens friska vind

Så ystert i de lösta lockar leker

Och andas brand i bröstet och rosor uppå kind,

Dem ej just första lefnadssorgen bleker.

Mig faran skärpte blicken och striden stärkt min
arm,

Så smidig blef min midja, så hvälfdes hög min
barm,

Men ingen vekling fagra flickan smeker.

En viking vill jag älska, en viking får min tro,
Som vidt med örnblick späjar ut från stranden.:
Som älskar farans tjusning, föraktar dådlös ro

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:04:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/diktdrapa/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free