Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
De taga sig orlof, dra hem till sitt land
Till brud eller maka så varm.
Men länge ej lyster dem leka i loft.
Från jämrande jungfrurnas bur
De skynda att stånda i stål på sin toft
Igen uti hetaste skur.
Alt gods var gemensamt, all sorg och all fröjd,
Hvar man var dock kämpe för sig,
Blott lagen han lydde så villig och nöjd
Och själfkorad höfding i krig.
Ej ringaste boja den tappre betvang,
Fri var han till hand och till håg,
Så fri såsom stormen, som susande sang
Hans drapa på blodskummig våg.
För rof deras drakar ej reddes till strid,
Ty staden dem skatterna gaf,
Då handel och konstflit fick blomstra i frid,
Beskyddad af vikingens glaf,
Men äran de sökte med brinnande lust,
Med vikingahjärta och håg,
Som segrare hyllades de på hvar kust,
Som kungar på blånande våg.
När Styrbjörn den starke, så fräjdad nu drog,
En kungsörn kring världshafvens famn,
Och kämpar 1 följet till tusental tog,
Ty vida bar ryktet hans namn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
