Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
Kvar tjugofem i fylking dock än ses ligga,
Med män som aldrig fly eller grid" sig tigga.
Nu Håkan Jarl och Erik med Bo ombord
Ses bägge lägga; stort blef det mannamord,
Väl kort emellan huggen Bos män då hade,
Men skarpa svärden svungo de krigarglade.
Bos stambo hette Åslak, en tapper man,
På hvilken intet vapen än bita kan,
Nu Vigfus honom högg med ett städ i skallen,
Så spetsen stod i hjärnan och karl’n låg fallen.
Bo digre stred på lyfting med vikingmod,
Han fick ett hugg så anletet for i blod.
Och näsan klöfs och hakan i flisor hängde,
Men skägget mellan tändren den tappre slängde.
De fagra danska flickor ej gärna mer
Mig månde kyssa, säger nu Bo och ler.
Så högg han till sin sårman midt i hans sida.
I tu han föll; det hugget än prisas vida.
Se’n tvänne kistor fulla af guld han tar.
I dem han sticker stympade armars par.
Och högt han ropar ut öfver vilda striden:
Bos kämpar öfver bord, ty vår dag är liden!
+ orid = pardon,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
