Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
ASEA
AAA
Det ha vi förskylt, då enhvar på sin borg,
Som konungar ville vi råda".
Då stiger en hofsven i salen med hast:
Nu nödgas ett sorgbud jag bära.
Till flykt! utan ringaste ro eller rast,
Ty Severin Norrby är nära.
För Biskopen tåren ur ögonen brast:
Jag läste i skyn våra öden.
Nu kalla de fruar och präster med hast.
Till Sverige vi lykta i nöden".
De samlas å skeppen där nere vid strand,
De munkar, kaniker så många
Med fruar och jungfrur, som vrida sin hand,
Men ensam ses biskopen gånga.
Han vandrar omkring i sin furstliga sal,
Han blickar så sorgsen åt hafvet:
Mitt grusade hopp mig vållar ej kval,
Blott Finlands ej blefve begrafvet!"
Då rinner den strålande morgonen opp
Och stormarna vika i fjärran.
Gladt fåglarne drilla i ekarnes topp.
Det är som ett fridsbud från Herran.
Och böljorna blå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
