Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
Gref Lennarts dotter får den nu af nåd.
Dock nej! den gåfvan gafs af ädelt sinne.
När folket än förbannar kungens dåd,
Välsigne det hans drottnings blida minne.
Min Anna, du mitt eget hjärtebarn,
Må aldrig du i oväns lag förglömma,
Att hata dem, oss snärjt i nödens garn,
Som låtit oss den bittra kalken tömma.
Gå dagens döttrar drottningstolt förbi,
Du dotter utaf seklers ärfda ära.
Från parvenyers smicker håll dig fri,
Det är din moders enda arf och lära.
Men som ett rosenskimmer, blid och varm
En känsla ungmöns anlet ljuft förklarar,
Så lugn den häfves jungfruns rena barm,
När kärleksfult hon så sin moder svarar,
O! lär din dotter icke hat och harm.
Jag vet en makt som bär en kungakrona,
Och tiggarmöns och grefvedotterns barm.
Den skaptes ju att — älska och försona.
När mannaviljor rassla mot hvarann
I lifvets tvekamp, oförsonligt dragna
Likt skarpa svärd, blott kvinnans kärlek kan
Upprätta den till mark af segrarn slagna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
