Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KUNGARNE. 37
VI.
et heliga är fjärran och är nära.
det hor i stormen som det bor i suset,
men uti mörkret bor det ej, i ljuset!
För ljuset stred jag och för ljusets lära.
Och mina kämpar förde jag med ära,
ej många de, och ändock »man ur huset»;
men fienden kom som ett haf i bruset
och kunde ej min lilla hop förfära.
Min själ var ödmjuk, riddared hon svurit
åt korsets Gud, som gaf mig sammanparadt
med högsta mänskokärlek hjältemodet.
Den skönsta lager, som en dödlig skurit,
åt mig där borta himlen hade sparat,
där gråa stenen ryker än af blodet.
VII.
Bland isar föddes jag att evigt brinna
och lugnet kunde ej mitt hjärta smaka,
jag såg framåt, att aldrig se tillbaka,
och var för mycket man att vara kvinna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
