Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XIV.
Själf snille visste jag att snillen tända
och låta alla med sin låga brinna,
rum hade jag för hvarje sånggudinna
uti mitt bröst, det sist af kulan brända.
Jag tänkte stort, och alltför stort kanhända,
om hjältars nord, och glömde att besinna
dess korta vår, som blommar att försvinna,
dess långa vinter, som ej tar en ända.
Ej rörs mitt kungastoft af dagens fläktar;
men »hvad jag icke bort och hvad jag borde»
det hör jag nu mig läxas för af mången.
Och dock livar finnen I en drott, som mäktar
att göra så pass mycket som jag gjorde
för svenska äran och för svenska sången?
XV.
En nyckfull Norna spann mitt ödes
spånad,
min dårskap kom dess purpurtråd att brista:
jag hade land, jag hade tron att mista,
men ingen vän — det märkte jag förvånad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
