Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA KORVETTEN. 77
Se ej dit, där kring den fyllda slupen
hafvets odjur ur de dolda djupen
resa sig och vädra efter rof!
Se då hellre, hur den hvita svanen*
kommer skinande på oceanen,
tar uppå sin lätta rygg de enda,
ack de få, som hafvet ej begrof!
Hafvet sveper sina lik, begrafver
själf de offer, som det slaktat hafver,
täcker öfver dem sin blanka sköld;
och i djupa dalar, höga kullar
det sin våg å nyo långsamt rullar,
gömmer djupt för sol och vår och kärlek
hjärtan, isade af dödens köld.
Våren, sommarn kommit re’n till norden;
aldrig komma mer till fosterjorden
sönerna, dem Svea sände ut.
Hennes saknad, hennes sorg är bitter;
och i kojor och i slott där sitter
mången moder, mången brud och maka
sänkt i tårar, dränkt i dem till slut.
* Namnet på det skepp, som vid korvetten
Carlskronas förolyckande 1846 upptog några af
de skeppsbrutna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
