Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Källa och sol.
Jag vet en klar, förborgad källa,
hvars dryck mig läskat mången gång.
Ur stilla djup dess ådror välla,
och vågen klingar där som sång.
Dess flöden ofta utåt vandra
att, strida, bilda sig till älf;
men, om ej älfven gläder andra,
så gläder källan dock mig själf.
Jag vet en sol, som källan lyser,
af den sin färg hvar dag hon får:
till is om hennes yta fryser,
dess botten ingen vinter når.
Hon jordens bästa blommor speglar,
hon gömmer allt hvad skönt hon såg,
och hvita aftonstjärnan seglar,
en ros af eld, på hennes våg.
Men komma moln att rymden svärta,
strax källan får af solen tröst: —
brinn varm, du sol, uti mitt hjärta!
rinn klar, du källa, i mitt bröst!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
