Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132 TRASTEKS SÅNG TILL LUNA.
Men bäst jag sjöng och bäst jag njöt,
mig jägarn såg, och vips mig sköt, —
att det var grymt, ej nekas:
nu ligger jag på kungens fat,
och den, som sköt, fick en dukat,
men den, som sjöng, fick stekas.
Trastens sång till Luna.
Fast du försmår att mina toner höra,
i dina strålar måste jag dock sjunga;
det är ju därför som jag fått en tunga,
men, det är sant, du fick ej därför öra.
Ej vill jag dig på höga banan störa,
på ensam kvist jag vill i natten gunga;
men, när du lyser, öfvar jag min lunga.
Jag frågar dig: hvad kan jag bättre göra?
Glad må jag sömnens tunga bly försaka,
ditt guld min blick orörligt håller fangen,
och gråa vingen färgas af dess strimma.
Allt sofver nu: det är blott vi, som vaka.
Den blyga glansen och den blyga sången
från skyn och skogen mötas denna timma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
