Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svalan.
Se’n nidingen skar af min tunga
i gryningen af Hellas’ vår,
jag kan ej som min syster sjunga,
jag endast kvittra nu förmår*.
När hon med välljud fyller lunden
och vida kring med tjusning hörs,
då är min egen stämma bunden,
det är min näbb allén, som rörs.
Och sorgen målar sig i dräkten,
som än jag bär i svart och hvitt;
dock följer jag med västanfläkten
och flyger, lågt ibland, men fritt.
Mot nordens haf jag sträcker färden
med ljumma vindar alla år:
* Enligt myten förälskade sig Proknes gemål
Terevs i sin svägerska Filomela och skar af henne
tungan, att hon ej måtte förråda hans brottslighet.
Af gudarna förvandlades sedermera Terevs till en
härfågel (Upupa Epops), Prokne till en näktergal
och Filomela till en svala. Genom en senare
förväxling hafva de bägge systrarna råkat att byta
namn, så att numera Filomela blifvit näktergalens
och Prokne svalans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
