Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄRLORNA. 143
Om fjorton dagar voro där ungarna fem,
hvad ariorna nu fingo att bestyra!
Men där var lagdt ett gökägg i boet hos dem,
och egna ungar hade de blott fyra.
Gökungen han var elak från början till slut,
det första, som han gjorde, fick man spörja:
han trängde alla andra små ungarna ut,
och ariorna de kunde endast sörja.
Det andra, som han gjorde, var illa äfven det:
han lät sig af ariorna mata,
och jämt var han hungrig och gjorde dem
förtret,
men icke de kunde honom hata.
Åt honom, den enda som fanns i boet kvar,
de ägnade sin huldhet och sin möda,
de släpade larver till honom alla dar,
men knappt de hade själfva om sin föda.
Så flöto tre veckor, då syntes dem på tid,
att ungen ur boet blef tagen;
då flög han till en stör, som stod nära bredvid,
där satt han se’n och skrek hela dagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
