Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ja, med hela sin kull
ses hon komma, och dunen de skina som gull.
Jag hälsar de unga i grannskap af solen,
och lifvet blir rikt midt i kyliga polen.
O! vi veta ej af
annan värld än en klippa, en himmel, ett haf.
Vårt lif är en suck ifrån stranden, som
smyger
till tystaste djup, och till stjärnorna flyger.
Dufvan.
Det är nu för längese’n,
men det minsta barn vet än
att, när floden var förrunnen,
var det jag, som kom igen
med ett oljeblad i munnen.
Och jag är, fast späd och svag,
glädjens härold än i dag,
kärlekens budbärarinna, —
och hvem drog, om icke jag,
fordom skönhetens gudinna?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
