Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Evigt sömnen flyr mitt öga,
se’n den enda son jag födde,
se’n min Itys ung förblödde*. —
Blott hans bild mig trösten ger;
men den dröjer, ack, så föga,
ty i sommaren den korta,
som, så skön, så fort är borta,
ar det som hans bild jag ser.
Nu förstår du Filomela,
vet hvad hennes hjärta lider,
ack! se’n långa, långa tider,
förr så rikt och nu så armt.
Gladare må andra spela;
den, likt mig, fått tidigt röna
hur förgängligt är det sköna,
sjunger djupt och sjunger varmt.
Yttre fägring har jag ringa,
men min tonkonst må du pröfva!
Vill man sångens pris mig röfva,
griper mig förtviflans mod;
då, tills mina blodkärl springa,
skola mina toner strömma,
* Såsom näktergal — menade myten —
veklagar ännu Terevs’ maka öfver sin unge sons död,
den hon själf vållat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
