Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Där låg på bergets sluttning bland oliver
en stad och glimrade i aftonsoln:
en flod sprang utför bergets vägg med ifver,
och rosen ångade och nattvioln:
citronen glödde mellan dunkla bladen,
och fågeltoner flögo mig förbi;
men som en åska dånade kaskaden,
där hon i djupet störtade, och staden
han var ett Edens barn, — han hette Tivoli.
Och aftonhimlen blef alltmera blånad,
af solens klot i väster purpurstänkt:
jag såg mot jorden, såg mot skyn förvånad
och tänkte tankar, som jag förr ej tänkt.
Allt var mig nytt: bland pinier stod blott alen,
ett sändebud från nord till Floras fest;
men kaskateller hoppade i dalen
med silfverskum, att lyss på näktergalen,
som i en fikonskog nu satt och sjöng som bäst.
Och när hans toner nu som ömmast drilla,
en ljuflig flöjt i Aniofallets brus,
och jag vid foten af Msecenas’ Villa
satt drömmande i aftonrodnans ljus;
då kom en herde till mig med de orden:
»till dig, o främling, bref i Rom jag fick,
ett bref, som kommit långt ifrån, från
norden». —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
