Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228 EN MORGON I VILLA REALE.
bakom mig låg den skönsta stad i världen,
och midtemot mig reste sig Vesuv.
Sångfåglar slogo, täflande om priset,
sin fulla drill i fikonlöfvens natt;
och allt var hälsa, allt var ljust och gladt,
som första dagens sol i paradiset.
Bäst så jag gick långs hafvets bukter fram,
och gladde mig åt sången, vågen, dagen,
med bok i hand satt lutad mot en stam
en man, med söderns prägel uti dragen.
De växlade, för hvarje nyläst rad,
i mimiskt spel: man såg, än vreden jäste
uti hans bröst, — än var han stolt, än glad,
han led och njöt, han lefde hvad han läste.
För hvad naturen skref där rundtomkring,
försänkt i boken, hade han ej öga:
af skådespelet i det låga, höga
han njöt, han såg, han hörde ingenting.
Men moln och solsken flögo öfver pannan,
och ögat ömsom tårades och log; —
så satt han, läste sida efter annan
och såg ej upp, och andan knappt han drog.
Den mannen — tänkte jag — lär solen bränna
i hjärnans kamrar; är det ej en tok,
som på en dag, en sådan ort som denna
kan glömma jord och himmel — för en bok!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
