Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de brutna strålarna hvarann förstärka,
de skilja sig som yttringar, och se’n
de smälta hop till samma ljus igen.
Men vid en hvar af dem I ären bundna
af gröna kedjan, som jag nyss er räckt;
ty hvarje blad af lagern räknar släkt
med hvarje stråle af de oupphunna
i andevärldens höga sol. Er krans
föreningsbandet är med deras glans.
Men hur den kransen gläder er och pryder,
o, minnens ännu ett, som han betyder!
Att smycka offren åt en Gud därmed,
det var ju re’n hellenisk forntidssed? —
Och seden varar än. Åt högre makter
I offrat mången ungdomsfröjd alltre’n;
men offren nu er själfva, hvar och en,
gån ut i världen, och i skilda trakter
ett budskap bären om den världars värld,
dit mänskligheten gör sin pilgrimsfärd.
Ack! mänskligheten eder väl behöfver;
det är så mången dvala än, som söfver
dess inre öga. Hennes Eden ler,
men det är stängdt, hon hittar dit ej mer.
Den gamle ormen ännu hemligt lurar
att stjäla hennes himmel, hennes hopp;
han krälar under själfva templets murar
och träder där med giftig tunga opp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
