Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONUNG CARL XIV JOHAN. 855
Den store Gustaf Adolfs land, det fria,
hur stympadt nu det skälfde i hvar lem!
Dess ungdom föll som strå för pestens lia,
och hungern dukat bord i köldens hem.
I Stockholms skärgård tsarens flotta kryssar,
och Sveaborgs kanon är laddad nu af —
ryssar.
Hvad svajar där från obeskjutna vallen?
En flagga utan trohet i sin färg!
O Sveas ära! är så djupt du fallen?
Kan sveket tränga äfven genom berg?
O än jag hör, hur fäderna förtälja
för barnen denna skymf, och sina tårar svälja.
Från hjässa svag till hjässa redan grånad
sig kronan flyttade, i det hon föll;
blef så från naboland en furste lånad
att stödja spiran, som den gamle höll.
Frid ljöd hans hälsning efter vapendånet;
men skänkt ej var oss han; Gud tog tillbaka
lånet.
»Carl August!» — så ljöd från skånska heden
ett sorgens verop öfver Svea land.
Af häpnad slagna stodo krigarleden;
men agget slipade sin hvassa tand,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
