Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så bedja de. Han lyssnade till bönen,
ett kärleksrop ur Sveas djupa bröst.
»Ett räddadt folk skall blifva offerlönen» —
han tänkte. — »Jag vill lyda folkets röst.
Farväl, mitt land! En krona af din lager
jag bryter, och min son, mitt svärd jag med
mig tager.»
»Du sköna jord, som mig till lifvet födde,
du, för hvars frihet jag så länge stridt,
du, för hvars ära jag så ofta blödde,
från denna stund är detta blod ej mitt.
Hvar droppe, som i dessa ådror sjuder,
tillhör mitt nya land — och dig farväl jag
bjuder.»
Men vinden leker i de lätta segel,
och hösten gulnar björkarna i nord.
Då krusar Öresund sin klara spegel,
ett skepp att vagga. Hjälten är om bord.
Tag gästen mot, o Svea! gläds, beundra,
höj dina jubelskall och låt metallen dundra!
Han kommer! Han är din, är din allena.
Var trygg, och slut din älskling till ditt bröst,
och svär att dig i lif och död förena
med honom och hans ätt till tidens höst!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
