Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONUNG CARL XIV JOHAN. 367
Du vill, att jag skall bildens skuggor minnas
och samla äfven dem i sångens ljud;
hvarför dem samla? Erkänn att de finnas!
Jag sjunger ju en kung och ej en Gud.
Jag samlar af en stor, en hädangången,
de ljusa strålars krans. I ljuset lefver sången.
Var själf han döfvad af sin äras ånga
och lätt berusad af sitt ryktes pris,
var någon gång, att hopens bifall fånga,
han endast god, när han bort vara vis;
i dessa skuggor, o hur liten svärta!
Hvarhelst de kommo från, men aldrig från
hans hjärta.
Ja! van att segrar ej med svärd blott vinna,
han såg och vann, vann kärlek och vann tro;
och hemmastadd han måste snart sig finna
hos dem, som hjältars gamla land bebo.
Hans tankar, syften voro fosterländska,
och tungan talte ej, men hjärtat talte, svenska.
Och främlingen förstods af svenska sinnen,
ty ärans språk för dem gemensamt var,
och svenska segerbragder, svenska minnen,
hos honom funno tusenfaldigt svar.
Han vårar blomma såg och vintrar snöga,
men Sverges ära stod orubblig för hans öga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
