Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÄMLINGEN I SANKT GALLEN. 373
Förr han städer ägt och riken,
nu ej egen hufvudgärd,
ringa främling, hånad, gäckad,
snäst af sämsta värdshusvärd.
Svarta skuggor honom jaga,
vålnader från Stockholms slott, —
växla om med bilder ljufva
uti guld och himmelsblått.
Träda de i glans för minnet,
blir i hjärnans kamrar natt:
ofta då ett stilla vansinn
på den höga pannan satt.
Och så har han länge färdats,
skygg för mänskors blick sig gömt;
ingen vet, han konung varit,
och han själf det nästan glömt.
Men naturens klara öga
har den gamle känt igen,
vill, fast tiggare han lefvat,
han skall dö som konung än.
Och hon låter lindens grenar
snöga blommor i hans hår:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
