Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
388 AURORA WILHELMINA BRAHE.
Och en efterglans af våren
göts om silfversprängda håren.
Med en blidhet oförtärd
satt hon, in i sena åren
älskvärd, vördnadsvärd.
Ryktet än om henne talar
som en ros i hofvens salar.
Fjärran dem, vid lifvets höst,
sökte hon i bygdens dalar
för sitt hjärta tröst.
Glädjen tog tillbaka lånen,
mången graf belyser månen,
där de samlat sig till sist.
Tvenne döttrar, enda sonen,
alla — har hon mist.
Och, hvad lika bittert kännes,
denne son, som ej var hennes,
men var sonligheten själf:
hon ser kantrad äfven dennes
slup på tidens älf.
Men hans ridderliga sinne
bor i hennes bröst. Därinne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
