Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANKA MARIA TEGNÉR. 895
Hon var den fristad, dit han återvände
från hvarje irrfärd i den blåa rymd:
hon var den spegel, där han själf sig kände,
af sol ej bländad och af moln ej skymd.
Hon var det band, som höll de rosor samman,
dem han omkring sig ymnigt strödde hän:
hon var, vid sidan af den höga flamman,
den friska källan mellan skogens trän.
Hon var, vid fjällets kant, den öppna dalen,
som bjöd sin läskning åt en livar som kom:
hon var ej öra blott åt näktergalen,
hon var hans öga hela dygnet om.
Och sist, när mattad var den sköna sången,
och skalden satt en bruten, hög gestalt,
hvad hon för honom var, det vet ej mången,
men Gud det vet, och grafven jämnar allt.
I den nu göms det moderliga, varma,
det trogna hjärtat, nyss så mångas stöd,
så rikt på hjälp och tillflykt för de arma,
så öppet för all glädje och all nöd.
Det är en tid af stora, enkla seder,
som här gått neder till de dödas ro:
hur mycken forntidsfröjd och forntidsheder,
patriarkalisk gästfrihet och tro!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
