Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blott fängslar dig Neapels undervärld
vid blåa golfen och vid gyllne solen.
Ett paradis, men med scirocco-vind,
med hemligt gift på botten af sin nektar!
En sol, som purprar högröd rosens kind,
men gör, att fort hon tynar och försmäktar.
Och när du kände febern af dess glöd,
då flög en suck till svala fosterjorden,
och, vaknande, ett inre eko ljöd:
»o jag vill lefva, jag vill dö i norden».
Det blef ej så. Dig skänktes ej den tröst
att än en gång få återse de dina:
du skulle aldrig mer se nordens höst
och aldrig höra hur dess stormar hvina.
Nej, medan allt i Edens fägring log,
och förr’n din lyckas fullhet gått i nedan,
från lifvets högsta salighet du tog
ett steg, blott ett, och var i himlen redan.
Du nordens väna dotter! Bild, så ljuf!
Du blida väsen, rena, himlaburna!
Du hvilar nu vid foten af Vesuv
och Medelhafvet gråter vid din urna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
