Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O! han är döden klädd i hvitt,
han stulit all sin glans,
och allt hvad förr jag kallat mitt
det har nu blifvit hans.
4. Kransarne.
Hur tung genom drifvor går vägen,
jag hinner dock målet till slut.
Min vän hor ej mer, där hon bodde,
hon har flyttat ifrån mig hitut.
Förr bodde hon tätt vid mitt hjärta,
vår himmel af stjärnor var full;
nu djupt under kallaste drifva,
nu djupt under svartaste mull.
Men jag frågar, hur var det väl möjligt,
att ett hjärta, som så var mitt allt,
att det varmaste hjärta, som brunnit,
nu har blifvit på en gång så kallt.
Och jag frågar, hur är det väl möjligt
att ett öga, som, hvart jag än gick,
som en sol mig följde så troget,
nu ej ger mig en endaste blick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
