Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( 9 )
"Min mö är faran, henne vill jag gilja,
Men mjödet älskar jag, och tömmer gerna
Mitt horn med dig, uti din faders hus." —
Så sagt, och hän emot den fjerran stranden
Flög draken längtande med spända vingar,
Lik fogeln sökande sin barndoms land.
2.
Satt i hög den gamle
Sedan vintrens början,
Och ur fyllda horn,
Ragnar drack i högbänk
Högt den tappres minne,
Sjelf nu ensam herre
På sin ärfda gård.
Skön och mild som Freja,
Gerda hornet frambar,
Fullt af åldrigt mjöd.
Blygt för ungersvennen
Och hans fosterbroder
Sänktes ljusblå blicken
Emot golfvet ned.
Full af längtan Ragnar
Slog kring hennes midja,
Smekande sin arm.
Och han kysste eldigt
Hennes friska läppar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
