- Project Runeberg -  Dikter. /
107

(1866) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

( 107 )

Skiner som blekkindad måne på jord!

Ensam du är

I att så tändas,
I att med seger till grafven få sändas,

Som glans du beskär!

Sjunk då, o sjunk i de flammande skyar,
Sjunk för att lysa en väntande verld!
Du är den enda som stolt dig förnyar,
Allt annat faller för härjarens svärd!

Sjunk hvarje qväll

För att oss lära,
Att som ditt ljus, tänds ej åter vår ära

Kring vaknande tjell!

Eåfängt med böner vi skiekelsen mana,
Söka att kämpa mot mörker och grus:
En gång blott uppåt går menniskans bana,
Skymning hon har, icke gryning så ljus!

Du sjunker ned

Kungligt, ty hoppet
Hviskar att evigt kring rymden slår loppet

Sin gyllene ked!

1861.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:05:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dikterhed/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free