- Project Runeberg -  Dikter. /
123

(1866) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

( 123 )

Men aldrig sjelfviskt glömma att en qvinna
Ger bort sitt allt, då hon sin kärlek ger.

Må han sin unga styrka icke släcka
I lastens armar, men med hjertat rent
Förstå en ädel qvinnas kärlek väcka
Eörr’n bitter ånger ropar högt: för sent! .

Hvad än han blir, må framför allt han blifva

En man af ära, och en man för sig!

Ej en af dessa veklingar som drifva

För hvarje stundens vind på planlös stig!

Hvad än han vinner, må han alltid minnas
Att guld och glans oss lemna vid vår graf,
Att blott med ädel bragd kan minne vinnas,
Att verksamhet är hvarje timmas kraf!

Att bästa skatten som en man kan lemna
I barnaarf, det är ett aktadt namn,
Ett namn som barnen stolte kunna nämna,
Om ock det icke bärs i ryktets famn!

En son jag har! han läse dessa rader
Och göre sanning af mitt hopp, min sång,
På det han sjelf som öm och älskad fader
Må kunna drömma såsom jag en gång!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:05:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dikterhed/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free